Nettan visste inte vem det var som hade sett dem. Men hon insåg att vem det än var så var det inte bra. Situationen gick inte precis att misstolka. Och inte att bortförklara. Det brände till i henne av rädsla. Hon hade ingen aning om vad som skulle hända nu. Skulle hon bli avstängd från skolan? Relegerad – gjorde man sånt nuförtiden? Eller var det bara sånt som hände i böcker och amerikanska filmer? Och vad skulle hända med Johannes? Han skulle garanterat bli av med jobbet. Aldrig mer kunna jobba som lärare. Bli stämplad som – vaddå? Pedofil eller? En som missbrukar sin roll som lärare. Ett äckel.
Rastlös gick hon omkring i den tomma lägenheten. Julia och Jesper var i skolan, mamma på jobbet. Katten ute och rände någonstans. Hon vandrade från sovrum till vardagsrum. Gick en lov ut i köket. Tillbaka till sovrummet. Det var stökigt och rörigt överallt. Som vanligt. Obäddade sängar. Frukostdisken kvar på diskbänken. Bordet klibbigt av utspilld oboy. Julias kläder slängda överallt. Soffan i vardagsrummet luden av katthår. I det sneda vinterljuset syntes den feta hinnan av damm på alla vågräta ytor tydligt.
Det klack till i henne när hon insåg att det var så här det skulle bli. Hon skulle bli tvungen att gå här hemma och dra hela dagarna. Utan att ha någonting att göra. Ingen att prata med. Dessutom vara tvungen att vara tyst de dagar mamma hade jobbat natt och måste sova. Soc skulle säkert bli inkopplad. Hon skulle bli tvungen att sitta där igen och lyssna på förmaningar om hur viktigt det var att tänka på sin framtid och sköta sig och inte umgås med fel vänner och inte slösa bort sin begåvning för du är ju både smart och intelligent Jeanette inte ska du slarva bort det du har alla chanser i världen att bli någonting och skaffa dig ett bra liv och du vet att din mamma gör så gott hon kan och stöttar dig men du måste bjuda till själv och tänka dig för inte bara rusa iväg och göra det som känns lättast för tillfället och…
Fy faaan, hon orkade inte gå igenom det där igen! Varför hör han inte av sig? Hur svårt är det att skicka ett sms??
***************
Hon var tvungen att gå till skolan. Men till kyrkan kunde de inte tvinga med henne. Mamma hade som vanligt knackat på dörren i god tid.
”Vi åker om en halvtimme, Veronica. Är du klar?”
Hon hade inte svarat. Inte ens orkat försöka. Genom den tunna dörren hörde hon hur föräldrarna förberedde sig. Bytte om till kyrkkläder. Tvättade av Therese. Gick upp och ned för trappen. Till sist knackade pappa och öppnade dörren in till hennes rum. Han rynkade pannan när han såg att hon fortfarande hade skolkläderna på sig.
”Är du inte färdig än? Mår du inte bra?”
Veronica drog ett djupt andetag, klickade ned sajten hon var inne på och vände sig mot pappa.
”Jag följer inte med ikväll.”
”Varför det? Det är ju bibelstudier ikväll. Det vet du väl?”.
”Jag hinner inte. Och jag är trött efter helgen.”
”Så trött kan du väl inte vara? Bibelstudierna är inte särskilt jobbiga. Du vet att vi gärna vill gå hela familjen.”
Mamma dök upp i dörröppningen med Therese på armen.
”Är du inte klar än? Jag sa ju till dig för en halvtimme sedan!”
”Veronica säger att hon inte orkar följa med.”
Mamma räckte över Therese till pappa och klev in i rummet.
”Hur är det med dig gumman? Är du så trött efter helgen? Du håller väl inte på att bli sjuk?”
Veronica försökte le men kände att det mest blev en grimas.
”Nejdå, det är ingen fara. Men jag känner att jag behöver vara hemma ikväll. Jag ska plugga lite och gå och lägga mig tidigt. Jag sov inte så bra i natt.”
Mamma och pappa tittade på varandra.
”Okey då”, sa mamma till slut. ”Vi är hemma vid niotiden”
Så gick de. Äntligen. Veronica klickade upp sidan igen. Hon hade redan bestämt sig för att hon inte skulle välja ett sätt som kunde skada någon annan. Inte ställa sig framför tåget. Hon kunde alldeles för lätt föreställa sig hur det skulle kännas för lokföraren. Att se någon framför tåget och veta att det inte skulle hjälpa att bromsa. Att det var för sent.
Helst ville hon hitta att sätt som inte skulle göra ont. Inte vara blodigt och äckligt och slamsigt. Hon skulle kunna dränka sig. Hon var rätt dåligt på att simma. Vattnet i ån frös aldrig, det var för strömt. Men när hon tänkte på hur iskallt, kolsvart vatten skulle sluta sig över huvudet på henne, hindra henne från att få luft, fick hon panik. Nej, hon kunde inte dränka sig. I alla fall inte nykter. Och var skulle hon få tag i sprit? Det fanns ingen alkohol hemma hos dem, inte ens lättöl.
Hon reste sig och gick ut i badrummet. Öppnade badrumsskåpet och tittade igenom de få medicinförpackningar som fanns där. Alvedon. Panodil. En kvarbliven karta med något slags penicillin som Therese hade fått mot öroninflammation i våras. Hostmedicin och tabletter mot ont i halsen. Inga sömntabletter. Ingenting starkt nog att ta död på en mus ens.
Hon stängde badrumsskåpet och gick ned för trappen, först till hallen och sedan vidare ned i källaren och ut i garaget. Hyllan som löpte längs ena väggen var full av målarfärgsburkar och penslar, små kartonger med spik och skruv, flaskor med lacknafta och t-sprit. Prydligt och ordentligt. Allt på sin plats.
Högst upp, långt utom räckhåll för Therese, stod en gul och röd kartong. Ett orange fält med varningstext. På framsidan en svartvit bild av en råtta. Hon tog ned kartongen. Kände hur hjärtat bankade i bröstet. Hon andades fort och ytligt. Det pirrade i fingertopparna som höll krampaktigt i paketet med råttgift.
Vad höll hon på med? Stod hon här och funderade på att äta råttgift? Var hon inte riktigt klok? Självmord var den yttersta synden, den som inte kunde förlåtas. Livet var en gåva från Gud och fick inte förslösas.
Hon brydde sig inte längre om Gud. Han hade svikit henne, varför skulle hon vara lojal? Men mamma och pappa? De skulle inte heller kunna förlåta. Inte förstå. Och Therese? Hon skulle växa upp med en död storasyster som ingen ville prata om. Ingen skulle nämna. Men hon skulle komma ihåg. Visst skulle hon komma ihåg henne?
Darrande släppte hon paketet. Det föll med en duns mot betonggolvet. Ena hörnet gick sönder och små klumpar med råttgift rann ut. De såg ut som frön. Eller som godis. Som något som Therese gärna skulle stoppa i munnen. Veronica såg framför sig hur hennes syster skulle plocka upp dem med sina små fingrar. Hur hon skulle gapa och smaka på giftet. Hur hon skulle dö av inre blödningar. Långsamt. Som ett skadedjur. Som en äcklig råtta.
Panikslagen såg hon sig omkring. Fick syn på sopborsten och skyffeln som hängde på väggen. Hon sopade upp både paketet och giftet. Slängde allt i sopkorgen. Knöt ihop påsen. Gick i strumplästen ut till soptunnan. Slängde påsen. Gick in igen och blötte en disktrasa och torkade golvet tills det inte längre fanns några spår av de rosa fröna.
Sedan gick hon till duschen, tog av sig alla kläder och vred på varmvattnet tills det var skållhett. Tvättade sig. En gång. Två gånger. Tre gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar