De
gick tills fingrar och tår var djupfrysta och bortdomnade. Tills kinderna
brände som eld. Tills ingen av dem orkade ta ett steg till. Ibland gick de
tysta. Ibland pratade de i munnen på varandra. När Veronicas mobil ringde
tvärstannade hon och kved.
”Herregud,
vad är klockan? Mamma och pappa! De måste oroa ihjäl sig för mig!”
”Vänta,
jag svarar”, sa Nettan.
Hon
lirkade fram mobilen ur Veronicas jackficka och svarade med en helt annan röst
än sin vanliga. Hon lät trevlig. Vuxen.
”Veronicas
telefon det är Jeanette! Hej, hej! Veronica är på toaletten, men jag hörde att
det ringde i hennes jackficka. Vi ska precis gå. Jag och Alice ska åt samma
håll, så vi följs åt. Hon kommer att vara hemma om en kvart ungefär. Jadå, jag
ska hälsa henne. Jaa, vi har haft jättetrevligt. Det är därför det blev lite
sent. Men hon är strax hemma nu. Hejdå!”
Både
Alice och Veronica stirrade på henne.
”Var
har du lärt dig att låta så där…väluppfostrad?” undrade Alice.
”Många
års övning”, svarade Nettan och ryckte på axlarna. ”Men det är bäst du går hem
nu. Din mamma lät lite lätt upprörd.”
”Jäklar!
Hur ser jag ut?” sa Veronica nervöst och drog med fingrarna genom håret.
”Hyfsat.
Håll dig på lite avstånd bara, för du luktar fan i mig inte gott.”
”Vänta”,
sa Alice. ”Jag har halstabletter.”
”Tack.
För allt. Jag menar det.” Veronica tog emot asken och stoppade flera tabletter
i munnen på en gång.
”Vi…vi borde kanske ses igen,”
sa Alice trevande.
”Varför
då?” Nettan såg avvisande ut. Hon hade tagit ett steg tillbaka. Kört ned
händerna i fickorna.
”Jaa,
jag vet inte. Det kanske är bättre att vi pratar med varandra än går omkring
och mår dåligt var och en för sig.”
Nettan
fnös till.
”Alltså,
det finns få saker som irriterar mig så mycket som alla som går runt och ”mår
dåligt”. Jag mår inte dåligt! Jag är förbannad. Jävligt förbannad! Det är inte
samma sak.”
”Ok.
Då kan vi väl träffs och vara förbannade tillsammans om det passar dig bättre.
Vad säger du, Veronica?”
”Jag
vet inte. Jag måste hem nu, de väntar på mig. Du får bestämma, Alice”.
”Ok
då bestämmer jag att vi ses på Veras sista dagen på jullovet. Jag ska åka till
Uppsala på torsdag och var där hela lovet. Kommer ni?”
”Jaa…”
”Ja,ja.
Nu drar jag. Ses.” Och så gick de åt varsitt håll.
**************
Gode Gud hjälp mig! Vad ska jag säga? De
kommer att märka det på en gång. Jag måste stinka vin och spyor och…snälla, söta Jesus håll
din hand över mig. Fast varför ber jag
egentligen, jag tror ju inte längre, jag är alldeles tom tom tom och gode Gud
vad är klockan? Halv ett det är inte så farligt ändå jag trodde hon var mycket
mer jag tycker vi har gått hela natten. Hur blev det så här? Är det här
verkligen jag? mamma kommer att se på mig att någonting har hänt, kära söta
Jesus hjälp mig…
**************
Jag fattar inte att jag berättade för dem.
Fattar inte! Veronica går nog att lita på. Hon kommer inte att säga någonting.
Men Nettan? Hur pålitlig är hon? Jag vet inte. Jag känner henne inte alls. Tänk
om hon lägger ut alltihop på facebook? Eller skvallrar för någon annan som
skvallrar för någon annan och sen vet hela stan om det? Det är så det fungerar
i Nysund. Alla vet allt om alla. Tänk om Veronica får för sig att hon ska bikta
sig för någon präst eller så? Men präster har väl tystnadsplikt? Gäller det
frikyrkopräster också? Det måste det väl? Vad kommer att hända nu? Vad ska vi
göra? Nu är vi tre. Tänk om det finns många fler därute? Tänk om han har gjort
något ännu värre mot någon annan tjej? Vad fan ska vi göra?
************
Jävla knäpp kväll. Här tror man att man ska
gå ut och supa sig full och släppa loss och slippa en massa tjafs och skit. Och
så blir livet bara ännu mer fucking jävla galet. Stackars Veronica, hon har det
nog inte så roligt just nu. Skulle inte förvåna mig om Sofie hällde i henne en
massa vin med flit, den jävla bitchen. Jag skulle ha tvingat henne att ta hand om
resultatet. Ha! Och perfekta Alice visade sig ha en annan värld som inte är
lika perfekt. Smygfilmad av sin egen styvfar. Fy faan! Det gör mig ännu mer
förbannad. Det måste gå att komma åt den där skitstöveln på något sätt. Det
måste gå. Död åt Örjan! Död åt Örjan!!!
