Ingen visste vem det var som först kom på idén. Men rätt snart var det bestämt: de skulle ha en klassfest! En julfest skulle det bli och ALLA var tvungna att komma. Nettan stönade. En klassfest i en klass som inte hade minsta sammanhållning och ingenting annat gemensamt än att de var hopfösta i samma rum dagarna i ända kunde inte bli någonting annat än en katastrof.
Men det verkade som att flera gick i gång på idén. Sofie och hennes änglaskara planerade julklappsbyten. Simon och Mårten och några till i killgänget skramlade ihop pengar till gemensam glögg – starkvin förstås inget icablask - och Anna och Emma lovade att baka pepparkakor.
Det var en vecka kvar till jullovet och skolverksamheten låg i stort sett nere. De hade lektioner men ingen fick någonting gjort, de flesta chillade eller kom och gick som de ville. Nettan visste fortfarande inte vad som skulle hända – om det skulle hända någonting alls. Johannes var sjukskriven. Från rektorsexpeditionen hade hon inte hört ett ljud. Ingen hade ringt. Inget brev med skolans logga hade landat på hallmattan. Nettan höll stenkoll på posten. Ville vara säker på att få syn på brevet först. Men ingenting hände. Kanske hade hon klarat sig undan den här gången också.
Hon försökte låta bli att tänka på det som hade hänt inne hos rektorn. Försökte låta bli att tänka på Johannes. Den pissråttan! På dagarna gick det rätt bra. På nätterna var det värre. Hon försökte läsa sig till medvetslöshet. Men så fort hon släckte lampan sa det ”ping!” i huvudet på henne och så var hon klarvaken.
Hur kunde jag vara så jävla korkad jag borde ha fattat att han är en feg jävla skitstövel som inte kan hitta tjejer i sin egen ålder och dessutom är för feg för att stå för det men jag trodde på honom jag gjorde det och jag ville fast inte egentligen eller jo, jag ville han var bra på kyssas men hur fan kunde han skylla på mig det var inte mitt fel det var det väl inte jag är bara den jag är jag tänker inte ändra på mig faan vad jag blev rädd så jävla rädd jag ryser fortfarande han är verkligen ett äckel ett pervo en snuskig äcklig gubbe som blir kåt på unga tjejer men det var inte mitt fel det var det inte
Hon kanske skulle gå på den där klassfesten i alla fall. Se till att få tag i lite sprit och supa skallen av sig. Då kanske hon fick sova. En enda natt.
************
En klassfest. Veronica hade inte varit på en enda klassfest i hela sitt liv. Nu var det för sent. De enda hon kände åtminstone lite grand i klassen var Sofie och hennes gäng och de hatade henne. Förut hade de bara struntat i henne. Nu hatade de henne. Ingen hårgardin i världen kunde dölja henne för deras iskalla blickar. De frös henne till is. Gjorde henne stel och klumpig. Fick henne att tappa saker. Snubbla. Vara pinsam.
Men Simon och Mårten hade bestämt sig. Alla skulle gå på klassfesten. Ingen slapp undan. Inte ens Veronica.
*************
”Alice! Du är den enda som inte har lämnat bidrag till glöggen.”
Mårten hade legat i bakhåll för henne. Väntat utanför klassrummet. Nu ställde han sig i vägen. Satte upp ena armen och spärrade alla flyktvägar.
”Jag kan inte komma. Tyvärr.”
”Lägg av, det klart att du kan. Alla ska komma. Du med.”
”Men jag kan inte.”
”Vad ska du göra som är så viktigt då? En fredagskväll?”
Alice kände hur kinderna blev heta och röda. Hon visste ju att hon inte kunde ljuga, hon visste ju. Och det visste alla andra också. Mårten tittade på henne och flinade.
”Kom igen nu Alice. Är det Simon du är rädd för? Han har kommit över dig nu. Har du inte sett honom och Anna?”
Simon och Anna? Alice kände hur det högg till i magen. Hennes Simon - och Anna. Helvete. Helvetehelvetehelvete.
Hon backade ett steg och tittade Mårten rakt i ögonen.
”Okey, jag kommer väl då. Hur mycket ska du ha?”
”En tjuga. Det blir kul ska du se” sa Mårten och en kort sekund tyckte hon att han såg snäll ut. Som om han ville trösta henne. Som om han tyckte synd om henne. Helvetehelvetehelvetehelvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar